Samtal mellan Eva Magnusson och Agneta Guldberg, studenter i åk 2 på Logonomprogrammet:
E – Nu är vi redan snart framme vid sista terminen på utbildningen och det känns jättetrist! Den ger mig så otroligt mycket. Inte minst detta att vi studenter kommer hit med olika erfarenheter som man lär sig av och att vi är ute i egen verksamhet hela tiden där vi får handledning.
A – Ja, vi har olika bakgrund men alla är vi faktiskt i ungefär samma ålder och lite äldre än genomsnittsstudenten, jag menar ingen är ju 20, 25, och det gör också att den här utbildningen skiljer sig lite grand från andra högskoleutbildningar. Vi är kanske mer ifrågasättande och har med oss mycket idéer och tankar. Och det tror jag har stor betydelse.
E – Plus att det är högt i tak.
A – Ja jag håller med, det känns verkligen som om skolan ligger i framkant inom pedagogiken och vi tar till oss nya forskningsrön inom röstområdet. Förutom skolans pedagoger möter vi också gästlärare som ibland kanske arbetar med annorlunda metoder som kan vara intressanta att diskutera. Det blir spännande!
E – Ja, man tvingas tänka efter. Hur hänger det här ihop? Finns det någon röstfysiologisk förankring i den här övningen? Är det här något jag kan använda?
A – En annan sak som bidrar till dynamiken i utbildningen är att vi med våra olika bakgrunder, som exempelvis skådespelare, sångpedagog, dramapedagog o s v, därigenom har olika sorts rösterfarenheter.
E – Och då kan man också utnyttja om någon har specialkunskaper eller speciella erfarenheter och man delar med sig av sina egna.
A – Det är värdefullt tycker jag, att vi själva har elever som vi undervisar varje vecka så att vi direkt får praktisera det vi lär oss. Det kan vara jobbigt i början men det är väldigt, väldigt bra!
E – Jag gillar att undervisningen på SMI ligger på två bestämda veckodagar. Då kan man planera sin vecka och Samtal mellan Eva Magnusson och Agneta Guldberg, studenter i åk 2 på Logonomprogrammet:disponera den övriga tiden till egna studier och den egna praktiken.
A – Vi är inte så många i logonomklassen, högst 5 i varje årskurs, så vi får en hel del personlig tid eller hur?
E – Ja absolut och med så personlig återkoppling på allt vi gör så blir det också en tydlig personlig utveckling.
A – Sen är det väldigt olika vad vi använder utbildningen till. Jag menar jag som kommer från skådespelarhållet och jobbar med kurser i näringslivet känner mig nu mycket tryggare vad gäller själva röstdelen i min undervisning.
E – Och jag som är sångpedagog och har arbetat mycket med rösten har fått en bra fortbildning och ett mycket bredare arbetsfält och breddad kompetens. Det ger stora möjligheter till arbete.
A – I många ämnen varvas teori och praktik. Och vi blir ju väldigt vana att framträda eftersom vi hela tiden får uppgifter att presentera, redovisa muntligt, göra föreställningar osv. Det känns som att vi genom det också får lättare att förstå våra egna elever. Vi går ju själva igenom processen!
E – En del ämnen är ganska teoretiska och kräver en hel del men samtidigt ser man ju hur de kan integreras och användas i de praktiska ämnena. Och hur allt bildar en enhet. Ämnesfördelningen över årskurserna har varit väldigt vettig för oss så arbetsbelastningen har varit överkomlig.
A – Och så måste jag ju säga att det är en väldig fördel både att det är en så pass liten skola där vi stöter på rektor och studierektor i korridorerna och att det är en stor åldersblandning på skolan. Vi umgås över gränserna mellan utbildningarna t ex med musikpedagogstudenterna som ofta är mycket yngre. Och det är kul!
E – Det är en välkomnande skola och det är roligt att gå hit!