Forskning
Avhandlingar gjorda av SMI-lärare
”Om man inte vill spela – då blir det jättesvårt”
En studie av en grupp förskolebarns musikaliska lärande i fiolspel.
Så lyder titeln på Maria Calissendorffs doktorsavhandling. Maria disputerade tredje juni 2005 vid Musikhögskolan, Örebro universitet och opponent var professor Tomas Kroksmark, högskolan i Jönköping.
Under ett läsår följde Maria sex förskolebarn (fem år) när de lärde sig spela fiol i grupp och där föräldrarna var närvarande på lektionerna. Samtliga lektioner och konserter under barnens första spelår observerades. Barnen, deras föräldrar samt läraren intervjuades före spelstart, efter första terminen och efter andra terminen. Syftet med studien var att generera en teori som kunde öka förståelsen för små barns lärande i en instrumentalundervisningssituation med föräldranärvaro. Barnets egna perspektiv på sitt lärande stod i fokus.
Barnen visade att de vid lärande koncentrerade sig, bearbetade, tog till sig och mindes ny information på skilda vis. De hade olika lärstilar, vilket blev den genererade teorin. Miljömässiga, emotionella, fysiologiska, sociala och psykologiska faktorer sågs påverka varje enskilt barns lärstil i olika omfattning.
Maria avslutar med att säga att många tendenser i samhället pekar mot individualisering, inte minst i skolans värld. Vid fortsatt forskning om små barn och deras individuella lärande blir en viktig fråga: Skall studierna inriktas på hur vuxna uppfattar att barnen lär eller hur barnen säger att de lär?
Avhandlingen kan beställas genom nina.nilsson@ub.oru.se
Svenska sinfoni-författares karaktäristiska orkester-egendomligheter
Owe Ander, lärare i musik- och kulturhistoria, doktorerade vid Musikvetenskapliga Institutionen vid Stockholms Universitet lördag 20 januari 2001.
”Med betydlig framgång hafva svenskar arbetat i sinfonistilen”, skrev musikskriftställaren Abraham Mankell 1864. I Norden skapades det en hel del högklassig orkestermusik under 1800-talet. Framför allt fanns här en rik symfonisk tradition som ifråga om bredd, kvantitet och kvalitet knappast hade sin motsvarighet utanför det tyska språkområdet.
Owe Anders avhandling belyser denna symfonik, och då särskilt tre svenska symfoniker – Franz Berwald (1796-1868), Adolf Fredrik Lindblad (1801-1878) och Ludvig Norman (1831-1885) – framför allt med avseende på instrumentation, orkestrering och satsteknik.I en bred historisk bakgrundsteckning skildras de samhälleliga, estetiska och tekniska förutsättningarna för orkestermusiken.
Tonsättarnas liv och verk presenteras. I en första analytisk del behandlas hur tonsättarna utnyttjar de olika orkesterinstrumenten, medan en andra analytisk del behandlar deras orkestrerings- och satsteknik, dvs hur instrumenten och sektionerna samverkar för att bygga upp orkestersatsen.
Symfonierna jämförs med varandra, men också med symfonier av Beethoven, Mendelssohn, Schumann, Gade och Brahms, dels i syfte att se gemensamma drag, dels för att försöka fastställa de tre svenska symfonikernas ”karaktäristiska orkester-egendomligheter”.
Avhandlingen kan beställas från info@smpi.se